En intressant diskussion pågår sedan flera veckor i SFS-Facebookgrupp om när Allsvenskan egentligen startade. Jag är tacksam för alla som tar sig tid att argumentera för 1910 eller 1924. För om vi vill nå ökade kunskaper och sprida dem, är det helt avgörande att vi för seriösa diskussioner. Tänker jag i alla fall.
En avgörande skillnad mellan olika sidors debattörer har hittills varit synen på källkritik. Varje gång som Jan Nilsson, Jens Hallberg, Johan Erséus, Niclas Andersson, Patrik Bodin mfl frågar efter samtida källor så blir svaren något om yttrandefrihet!
Jag måste ju få tycka som jag vill, det finns bara olika åsikter, man kan ju tycka olika osv.
Vi talar om två olika saker. För naturligtvis får alla tycka och tro på vad de vill här i landet. Det är en fantastisk ynnest, men har ingenting med källkritik att göra. Vetenskaplig källkritik är förmodligen historieämnets finaste gåva till landets ungdomar under de senaste decennierna. Det har förstås med internets snabba utveckling att göra. För att kunna ta ställning till vad du läser, måste du ha verktyg att bedöma vad det är du läser. Då finns det i korthet fyra kriterier som yrkeshistoriker jobbar med:
Äkthet, samtidighet, beroende och tendens.
Ovan reder Maria Dahlberg, gymnasielärare i historia, ut begreppen. Nedan berättar Emma Wallmark, vuxenlärare hos ABF, om källkritikens grunder. Om man läser vid universitet tillkommer förstås en del finlir, men låt oss nöja oss med dessa filmer för närvarande.
Det sker alltså en omfattande undervisning i källkritik i såväl grundskola, gymnasier och vuxenskolor. Enligt grundskolans kursplan kan man svårligen klara ett E-betyg utan att känna till de fyra källkritiska kriterierna. I gymnasiet blir det definitivt inget betyg om man inte kan använda sig av kriterierna.
Skolorna lär alltså eleverna att det är skillnad på kunskap och åsikter. Påståenden kan vara mer eller väl eller inte alls underbyggda. Det är därför som herrarna Andersson, Bodin, Ekéus, Hallberg och Nilsson envisas med att fråga efter samtida källor som talar om något nytt med 1924. Inte för att finta eller vara elaka - utan för att kriteriet med samtidighet ingår i svensk grundutbildning. De har helt enkelt varit vakna under historielektionerna och ställer de frågor som alla ungdomar lär sig att ställa.
Jag vill minnas en vacker passage i Erik Bengtssons berömda roman "Heja röda vita laget" där huvudpersonen Bengt-Åke tänker sig en sovjetisk fotbollscup, han lottar resultaten och tänker sig hur lagen färdas på den transsibiriska järnvägen för att ta sig över de enorma sträckorna. Bengtsson använder berättelsen för att visa en tonårig brukspöjks bild av omvärlden. Men den är naturligtvis inte ett belägg för att sovjetiska cuper avgjordes med lottning!
De debattörer som föredrar killgissningar utan grund, som skäms för att framföra samtida källor, kommer alldeles säkert att få ryggdunkar från kompisar. Det går att hävda yttrandefrihet in i graven. Men kommer deras påståenden att möta någon respekt och trovärdighet från ungdomar med utbildning i källkritik?
Min erfarenhet är att de flesta ungdomar är klokare än så.