Det är tre dagar kvar till ett panelsamtal om sportjournalisten Noa Bachners nya bok "Den sista utposten: en berättelse om svensk fotboll" (2023). Jag har tyvärr inte läst boken. Men ser mycket fram till samtalet som äger rum på Stadsteatern i Stockholm. Start kl 17:30. Boken beskrivs på teaterns Facebook-sida:
Den sista utposten: en berättelse om svensk fotboll är en skildring av svensk fotbolls väg till en speciell plats i det globala fotbollskomplexet. I dag framstår svensk fotboll som en sista utpost för en idé om sporten som knappt finns kvar. Föreningsdemokratin har styrt sporten bort från en allt mer svårälskad utveckling, präglad av diktaturer i Mellanöstern, VAR (s k assisterande videodomare), amerikanska investmentbolag, ryska oligarker och förstörd tävlingsintegritet.
Jag känner bara Noa Bachner genom hans texter (som jag vanligtvis dessutom gillar). Det är ett skäl till varför jag ser fram mot denna kväll.
Är Sverige verkligen en sista utpost för föreningsdemokrati
Jag bestämde mig för att prova tanken på Europas mest framgångsrika klubbar. Valde ut de 47 klubbar som nått åtminstone Åttondelsfinal (alltså klarat gruppspelet) under de senaste 10 åren i Europas Champions League. Frågat mig hur ägarstrukturen egentligen ser ut för dessa Europas främsta klubbar.
Av de 47 klubbarna ägs 21 av privatpersoner. 14 klubbar ägs av sina medlemmar. Och så ägs 12 klubbar av olika bolagsgrupper.
Av de 10 mästarklubbarna är 7 medlemsägda. 2 ägs av bolagsgrupper och en enda av en privatperson.
Det går naturligtvis att kritisera mitt urval. Det går att invända mot definitionen av alla tre kategorierna. Det går att lyfta fram hur andelen privatägda klubbar tycks öka, om än mycket långsamt. Och det är tydligt att privatägda är i majoritet bland de 47. Men den övervägande slutsatsen kvarstår: konstruktionen med föreningar ägda av medlemmar står sig mycket väl i den allra hårdaste elitkonkurrensen.
Sverige är långtifrån någon sista utpost för föreningsdemokrati. Här ryms även AFC Ajax, FC Barcelona, FC Bayern München, Real Madrid CF + samtliga klubbar från Portugal och Turkiet.
Ännu tydligare blir det om vi lyfter blicken från lilla Europa till Argentina och Brasilien där nästan alla elitklubbar är medlemsägda.
Spännande
Kanske har Noa Bachner gjort en Moa Svan och spetsat till sin boktitel i överkant? Kanske har han helt andra faktauppgifter. Jag vet förstås inte. Men det är ett andra skäl till varför jag ser fram mot kvällen. Och hur samtalet förflyter.
Det tredje skälet är panelens sammansättning. Om man inkluderar moderatorn är 5/7 sportjournalister. Ytterligare en är f d elitspelare och nu expertkommentator i TV. Dessa 6/7 är alla stockholmare! Den ensamme utsocknes utanför medievärlden är en sociolog & f d supporterledare från Göteborg.
Förväntningar
Ska vi gissa att det kan luta lite åt ett stockholmsperspektiv i "debatten"? Jag ser fram mot att räkna hur många gånger som Norrland och Malmö nämns!
Ska vi gissa att de länder som kommer lyftas fram är England, Frankrike och Italien? Jag ser fram mot att räkna hur många gånger som Tyskland, FC Barcelona och Real Madrid CF nämns!
Ska vi gissa att ingen kommer lyfta blicken utanför elitfotbollens Europa? Jag ser fram mot att räkna hur många gånger breddfotboll, Argentina och Brasilien nämns!
Väl mött allihop!